Här är en av sångerna som vi sjöng igårkväll med Blekinge Gospel!

Nu denna dagen har jag haft söndagstimmen och det gick ju alla tiders. Dock endast tre barn som var där. Två vuxna och tre barn. Ja, idag fick Rebecca vara med och få se hur det går till. Så lite retfullt kanske att det inte var fler barn ändå, fast vi gjorde vad vi skulle.

Denna texten läste jag idag:

En lång färd

"Vi är varma", klagade folket.

"Vi är hungriga", stönade de.

"Vart är vi egentligen på väg?" undrade de.

Mose bara suckade och skakade på huvudet. Gud hade befriat israeliterna. Och nu förde han dem tillbaka till deras speciella land - det land han hade gett åt Abraham, Isak och Jakob. De borde vara tacksamma. De borde vara glada.

Men allt de gjorde var att gnälla.

"Vi är trötta."

"Vi är törstiga."

"Är vi inte framme snart?"

Så Mose bad till Gud. Och Gud svarade.

Han lät friskt vatten rinna ur alla klippor!

Han sände feta fåglar som de åt till middag.

Och han täckte marken med söta, vita flingor till frukost. (Folket kallade det "manna" - ett ord som betyder "Det här smakar bra, vad det än är!")

Slutade israeliterna att klaga? Inte en sekund.

"Vi har gått vilse."

"Vi är rädda."

"Vi skulle ha stannat i Egypten."

"Dumheter!" sa Moses. "Gud har lovat att föra oss till vårt land. Och han har valt ut oss som sitt folk. Vi kan lita på att han gör vad som är bäst för oss."

Och det gjorde Gud.

Om dagen ledde han dem på vägen med ett stort, vitt moln. Om natten med en brinnande fackla. Och han visade sitt folk vägen genom vildmarken.

Sedan kallade Gud upp Mose på en bergstopp, och där gav han honom tio regler som hans folk skulle följa för att få ett gott och lyckligt liv.

Och till slut visade Gud dem ritningarna till ett tabenakel - ett tält där de kunde be och sjunga till hans ära.

Det borde ha hjälpt. Det borde det verkligen. Men Guds folk bara fortsatte att klaga.

"Vad komer att hända med oss?"

"Varför tar det så lång tid?"

Ja, till och med "Vi kanske borde följa en annan Gud istället."

Guds folk klagade under hela långa färden - ända fran till det ögonblick då de nådde gränsen till det speciella land som Gud hade lovat dem.

Efter att jag hade läst texten så började vi planera lite inför BARNGUDSTJÄNSTEN som barnen ska vara delaktiga i den 29 april. Så vi kom väl fram till en hel del, får väl se hur fortsättningen kommer att bli.

Lite trist var väl att inte fler barn var med idag, när vi började planera från start. . .men så blir det ibland. Får hoppas på fler barn nästa vecka istället kanske.