Efter badet och annat så var det på sin plats att ta sig ut till kyrkan och sångöva lite inför söndagens gudstjänst. Och eftersom jag brukar komma direkt efter badet så har jag alltid någotnmed mig och äta innan uret slår halv sju för oss. Innan dess så är det ju barnkören som övar från halv sex och de ska också sjunga på söndagens gudstjänst, så det lär ju bli mycket sång & musik då minsann och även scoutinvigníng.

Vi i Surpraise är ju en liten nätt skara på sångare och denna gången så var vi väl åtta stycken som sjöng igenom sångerna som ska sjungas på söndag. Sen hann vi med en bonussång också, eftersom vi hade tid kvar innan övningstiden tog slut...hehe!

Nu så har jag varit och haft MåBra-bad igen, för det är ju onsdag...hehe!

Ojoj, vad få personer det var i bäsängen idag då. Jag tror nog att det gick och räkna på fem fingrar, fast nu räknade ju inte jag hur många det var förvisso...men det var inte många.

Det var enkelt att simma längd efter längd idag utan att krocka med någon efter bara någon meter eller så.

Även om inte jag är den bästa simmaren så var det ändå betydligt enklare att ta sig fram.

Och sen de sista tjugo minutrarna så bad jag om att få låna en Wett-väst för att bara ligga och flyta omkring på rygg, och även det var lättare denna gången.

Justja, jag gjorde väl inte så mycket av programmet eftersom jag inte frågade efter det...men jag skuttade och hoppade lite i vattnet i alla fall, så lite gjorde jag väl ändå.

Skönt var det att bada idag helt klart, haha! 

Ännu en tisdag där det har varit övning med Second Voice och nu över vi järnet inför Höstkonserten som går av stapeln nästa lördag den 26 oktober.

Det kommer bli riktigt kul att få ha den allra första konserten då Second Voice medverkar.

Denna övningen var vi hela 50 stycken körmedlemmar som övade. Varje vecka så räknas det hur många vi är, för på flygeln står det en korg med sjuttio chokladpengar. Och den gången vi är så många kommer vi då att få en varsin "peng".

Alltså det är ju så fantastiskt roligt att det alltid är lika många på varje övning, så det är väl därför som jag känner mer för att sjunga där.

Jag vet att det kanske inte bör skrivas här, men nu är det gjort och då går det inte att ändra på...hehe!

Efter gudstjänt och MUS-möte i kyrkan idag så hängde Julia med mig hem. Vi tog oss till busshållplatsen och väntade på bussen förstås. Men i samma veva så frågade Julia: "Kan inte Sören köra oss?" Ja svarade: "Nja, okej...gå in och fråga honom då. Tillika Julia svarar: "Neeej!"

Sen så kommer Sören ut från kyrkan och då får ju jag fråga istället:

"Sören, kan du köra oss?" Sören sa: "Javisst, om jag får låna din nyckel?" (med andra ord så hade han inte någon nyckel till kyrkan, hehe).

Ett tu tre så kommer ju förstås bussen i samma veva där och jag försöker vinka iväg honom precis som att han inte ska behöva stanna, men det gjorde han ändå.

Då jag säger till chaffisen när han öppnar dörren: "Eeeh, nej vi ska inte åka...vi får skjuts!" Chaffisen ler lite mot mig och svarar bara: "Jaha, så ni bara lurar mig lite då..."  Jag svarade: "Jaa, förlåt...hehe!"

Efter det så kör han bara vidare och vi trodde ju förstås att han har nog säkert varit med om värre passagerare, så vi var nog inte så värst jobbiga...eftersom han svarade snällt & trevligt mot oss.

Sen så fick vi ju då skjuts till Wachtmeister, för vi skulle handla lite innan vi tog oss hem. Så det blev en vända in på Cityhallen och sen tog vi oss in till Kebabhouse för att handla hem lite mat. Jag köpte en kycklingrulle med vitlökssås och Julia beställde en kycklingtallrik.

Efter det sen så tog vi promenaden hem hit till mig och åt våran mat som var så gottigt, eller hur Julia? Sen så satt vi bara och pladdrade om både det ena och andra. Vi satte oss inte vid datorn någonting, vilket vi annars brukar göra.

Riktigt skönt och roligt att bara sitta och prata istället helt klart!

TACK Julia för en trevlig stund med dig idag!

~Tyvärr så blir det inga bilder och inte ens matbiler, hehe!~ 

Denna söndagen så var det min tur att ha Söndagstimmen och det gick ju bra. Inte så värst många barn, utan nästan som vanligt tre stycken. Sen så var Julia med också för att jag hade gett henne lite "tillåtelse" till det, för att vara som en liten hjälpledare. Tack för hjälpen Julia! 

Ganska skönt, för då slapp ju jag läsa...hehe! Julia läste ju självklart först ur våran bok som vi håller på med nu plus att hon även läste ur Bibelsnack i grönsakslandet (den boken har vi haft tidigare & är rolig att läsa ur).

Men nu så kommer texten som var den som var dagens egentliga text då!

Fåret som kom bort

När Jesus talade, kom alla och ville lyssna.

Folk som tyckte om att de var bra.

Och folk som inte var så bra, såna lurades och ljög, såna som rånade folk och stal saker.

De som tyckte att de var bra gillade inte alls det här.

"Hör du, Jesus", ropade de. "Du säger att du kommer från Gud. Du kallar honom din far. Hur kan du då vara tillsammans med de här elaka människorna?"

Jesus tänkte til lite. "Jag ska berätta en historia", sa han.

"Det var en gång en herde som hade hundra får. Han kände igen dem allihop.

De vita och de svarta.

De fläckiga och de randiga.

De magra och de feta.

De med lite ull, och de med mycket ull.

Och varje kväll när han hade ropat in dem från fälten och samlat in dem i fållan, så räknade hen dem:

Ett, två, tre.

Fyra, fem, sex.

Sju, åtta, nio.

Och så hela vägen upp till hundra.

En kväll var det ett får för lite.

Nittiosju, nittioåtta, nittionio,

Men han kom aldrig till hundra, för det sista fåret var borta!

Herden såg sig om i fållan. 'Det är Björnbär!', sa han. Det är Björnbär som är borta.' Och vad tror ni han gjorde?

Sa han till sig själv: 'Äsch, jag har ju nittionio får kvar. Vad spelar det för roll om ett är borta?'

Naturligtvis inte! Fåret som var borta var lika viktigt för honom som de andra.

Så han tog sin vandrarstav och gav sig av, över kullar och fält, för att leta efter fåret som hade försvunnit.

Han letade i buskarna.

Han letade bakom stenarna.

Han letade nere i djupa klyftor.

Och till slut, när nästan hade gett upp hoppet - så hittade han fåret som hade försvunnit, och det satt fast i en massa stickiga grenar.

Herden ropade 'Hurra!'

Sen la han fåret över axlarna och bar hem det i säkerhet.

'Kom hem till mig!' ropade han till sina grannar.

''Kom hem till mig!' ropade han till sina vänner.

'Mitt får var borta, men jag hittade det igen. Nu ska vi fira!"

"Varför talar jag med människor som har gjort elaka saker?" sa Jesus. "Jo, därför att Gud är som herden. Och vi är alla hans får. En del stannar i fållan. Men några, som som de här rånarna och tjuvarna, vandrar iväg och går vilse. Någon måste ju leta efter dem och tala med dem. Och när de kommer tillbaks till Gud, så firar han också!"