Idag fick vi till det, Linnéa och jag. Vi hade söndagstimmen ihop med två barn, så ett barn var kan man väl säga. Trodde väl i början att det inte skulle komma några barn alls, men jag börjar tro att barnen vet om att jag har söndagstimmen så därför kommer de inte. Äsch, nej så är det nog inte. Men det var ju Linnéas första gång och jag skulle visa henne lite hur det går till, så lite småtrist att inte det var så många barn ändå.

Denna texten lästes idag:

EN KRUKA OCH ETT KRUS

Elia överlevde länge i sin Restaurang Korpravinen. Men eftersom det inte regnade torkade bäcken så småningom ut.

"Vad händer nu då?" ropade Elia till Gud. "Jag kommer att dö av törst om jag stannar här!"

"Kom ihåg att jag är den sanne guden", sa Gud. "Jag är inte någon staty gjord av grenar och stenar. Jag har planerat allting. Det finns en änka som bor i Sarefat, inte långt härifrån. Gå dit och be att få stanna hos henne. Hon kommer att ta hand om dig."

Så Elia gick till Sarefat, och där fann han en änka som gick och plockade pinnar på marken.

"Ursäkta", sa han till henne. "Kan jag få lite bröd och vatten är du snäll?"

Kvinnan slutade plocka upp pinnar och stirrade på Elia.

"Jag har inte något bröd", sa hon trött. "Allt jag har är en handfull mjöl i en kruka och lite olja i ett krus. Nu plockar jag några vedpinnar, så att jag kan gå hem och göra upp en liten eld. Jag ska blanda mjölet och oljan till en brödkaka som jag baksar på elden. Sen ska min son och jag äta brödkakan  och lägga oss ner och dö. För detta är allt vi har kvar."

Det var en sorglig historia, och Elia tyckte synd om änkan. Men sen kom han ihåg: Gud var den sanne guden. Inte någon staty gjord av stenar och grenar. Och Gud hade sagt till honom att änkan skulle ta hand om honom.

Så Elia sa till kvinnan vad hon skulle göra.

"Du måste lite på mig", sa han. "Jag tjänar den sanne guden och han har lovat att ta hand om oss. Baka en liten brödkaka åt mig av det du har i krukan och kruset. Sedan kan du baka en åt dig själv och din son. Jag lovar dig att det som finns i krukan och i kruset aldrig kommer att ta slut!"

Kvinnan litade på Elia. Hon gjorde vad han hade sagt åt henne. Och precis som han hade lovat så fanns det alltid lite mjöl och olja kvar, hur mycket mjöl hon än tog ur krukan, och hur myket olja hon än hällde ur kruset.

Så klarade sig Elia genom torkan, trots att den varade i tre hela år:

Med hjälp av korpar i en ravin, med olja och mjöl från änkans kruka och krus, och - mest av allt - för att han litade på den sanne guden och inte på någon staty gjord av stenar och grenar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken fantastiskt fin o härlig gospelkonsert man fick vara med om denna pingstafton!Så blev det att jag tog mig upp dit, efter promenad över torget.Nja, tyvärr kom jag lite sent...fast var nog en liten lunchbön, då jag kom in.Men viken fantastisk ti...

TEMADAG!     Ännu en dag som bör beaktas, med tanke på att det är FRUKTENS DAG! Själv tycketr jag om frukt i allla dess former.   #fruktensdag2025                                 ...

        Idag så har det varit kalas för världens bästa Einar som fyllt 6 år. Så då har det firats ute på Långö, med lite öppet hus kan man väl säga. För kalastiden var mellan klockan 14 och 17.Ett trevligt kalas där det serverades 7 sorters...

TEMADAG!     På dagen idag så är det FÄRSKPOTATISENS DAG,  som verkligen är en dag som bör beaktas. Eller hur? Åtminstone tycker jag det!   Nu är inte jag den som äter färskpotatis förrän till midsommar, men sen äter jag färskpotatis hela...

TEMADAG!     Idag så är det visst SILLENS DAG, en dag som bör beaktas. Eller? Nja, inte så mycket för mig egentligen. Är inte så förtjust i stekt sill. Inte ens att jag väljer en sillamacka på nån marknader eller så. Då finns det annat som är...